1999 Mastroberardino Radici Taurasi Riserva

Vinet ingår i Mastroberardino's Radici låda som Systembolaget lanserade för ett tag sedan. Lådan innehåller en flaska vardera av årgångarna 1997, 1998, 1999, 2003 (Radici Taurasi Riserva) och 2005, 2006 Radici Taurasi. Den jag nu provat är 1999:an. Druvan är aglianico. Vi är i Kampanien i södra Italien. Denna årgång har fått 92-93p av Antonio Galloni på eRobertParker.com och det skall drickas ungefär nu.

Nyanserna går från rödviolett till bärnstensbrunt. Vinet har ett klart uttryck med brun kant som indikerar många år i flaska. Doft av frukt och bär såsom körsbär, plommon och svart vinbär. Där finns också fikon, dadlar, svartpeppar och örter.

I munnen möts man av ett komplext vin med härlig hetta. Smaken fortsätter i samma tema med körsbär, plommon och dadlar. Kryddighet av svartpeppar och örtighet av salvia. Mycket god balans, behagligt och lättsamt att dricka. Ekfatsresterna är mer eller mindre obefintliga och stör inte alls.

Jag har nyligen provat Domenico Clerico's mycket uppskattade 2004 Barolo Percristina och jag finner många likheter mellan dessa två viner. Färgen, efter flera års lagring, påminner om varandra med de bruna nyanserna. Båda är uppbyggda av mogna druvor som jag tycker mer och mer övergår från tydlig körsbärssmak till att blandas upp med smaker av plommon, fikon och dadlar. Finishen är god men inte lika lång och härlig som i Percristina. Samma gäller komplexitet och balans. Percristina är steget före överlag och har ett djup som "Kampaniens barolo" saknar. Men Radicin är ändå ett riktigt gott vin att dricka.

Det är två viner som kommer från helt olika område i Italien, årgångar och med stora skillnader i priset men jag tycker ändå att jämförelsen är acceptabel. Den hedrar i vilket fall som helst Mastroberardino som har lyckats väldigt bra med detta vin. Också intressant för en novis som mig att finna sådana likheter mellan aglianico och nebbiolo.

Tills nu har jag provat de tre äldsta i lådan 1997, 1998 och 1999. Jag tycker nog att 99:an är bäst, följt av 1997 och därefter 1998. Jag har också provat 2005:an som släpptes separat på Systembolaget under 2011 och den håller mycket hög klass med en mycket mer ung och frisk karaktär i jämförelse.

Det kommer säkert att bli fler viner från Kampanien i framtiden. Mastroberardino's viner ger i alla fall mersmak.

Priset på lådan var ca 1600 kr när den kom. 2005:an tror jag kostade ca 300kr.

2006 Delas Hermitage Les Bessards

Vinet är 2006 Delas Hermitage Les Bessards skapat av druvan syrah och en massa kärlek från producenten Delas. Hermitage ligger i norra delen av Rhône dalen och vinerna härifrån är kraftfulla. Detta vin är fortfarande väldigt ungt och har en drickrekommendation från år 2017 på eRobertParker.com Poängantalet på samma site är 97p för detta vin.

En riktigt mörk rödviolett färg. Doft av frukt och bär, mörka bär som björnbär och svarta vinbär och créme de cassis. Här finns också rökelse, peppar, choklad och skogsdoft. Smaken går i samma tecken med en hög grad koncentrerad fruktighet och bärighet men också örtighet . Bra balans även om man kan känna en viss strävhet emellanåt. Svart vinbär är hela tiden närvarande i både doft och smak. Överlag ett attraktivt vin som klart kan rekommenderas.

Vinet har mer karaktär än ett annat högt poängsatt vin från Delas nyligen, 2009 Hermitage Domaine des Tourettes. Jag har tidigare skrivit om 2009:an och finner att 2006:an har mera smak och fyllighet än 2009:an. Vi får vänta och se om 2009:an utvecklas till ett konkurrenskraftigt alternativ. Just nu 1-0 till årgång 2006. Det skall också sägas att prisskillnaden mellan 2006:an och 2009:an är flera hundra kronor.

Delas 2006 finns i beställningssortimentet här på Systembolaget.

2007 Poliziano Vino Nobile di Montepulciano

Det var med detta vin som mitt intresse för vin startade. En 2007:a Vino Nobile di Montepulciano från producenten Poliziano. Vinet ingick som ett av tio olika viner som vi fick möjlighet att prova på en vinprovning på jobbet. Det var min första vinprovning någonsin. Etiketten på bilden överensstämmer möjligen inte med den svenska varianten. Vinet är köpt i Danmark från vinbutiken Skovgaard vine. Druvan är sangiovese och området där vinet är producerat är Toscana i Italien. Det kostade ca 170 kr i Sverige och blev mycket populärt som jag förstår, liksom 2006:an hade varit tidigare.

För första gången i mitt liv upplevde jag vilken skillnad det kunde vara på vin. Vinerna som vi provade kom från Australien och Italien och innehåll mest druvorna Shiraz, Nebbiolo och Sangiovese. När detta vinet serverades upplevde jag hur mycket bättre det var (i min mun) än alla de andra vinerna som vi provat tidigare på kvällen.

Vinet var mycket mörkrött/violett mot svart i färgen. Doften var fantastisk. En härlig fruktighet. Men det var när jag smakade på vinet som allt började ta fart. Frukten återkom också i smaken. Där fanns framför allt röda bär som körsbär och vinbär. Vinet upplevdes som mjukt och lent i munnen men ändå kraftfullt. Där fanns en tilltalande värme och hetta från alkoholen och en härlig eftersmak som höll i sig länge. Kalasbra balans. Det sa bara klick sen var jag fast. Jag bestämde omedelbart att detta med att prova viner var något som jag skulle vilja hålla på med mer i framtiden.

Jag köpte sex flaskor på vinprovningen och denna flaska är den sista. Alla flaskorna har hållit lika hög klass och det har varit en förnöjelse att dricka. Många olika viner har följt i detta vinets fotspår. Det har blivit precis som jag ville att det skulle bli, en njutningsfull resa med många nya smakupplevelser och lärdomar hela tiden.

2009 Mas de Boislauzon Cuvée du Quet

Så är vi i Frankrike, närmare bestämt i södra Rhône dalen i Chataeuneuf-du-Pape distriktet. Vinet är 2009 års årgång av Mas de Boislauzon, Cuvée du Quet. Ett mycket speciellt vin som fångar en del men som säkert också skrämmer iväg en del. Vinet består av 80% grenache och 20% mourvedre. Generellt brukar det presenteras höga betyg till detta vin. Robert Parker ger till exempel denna årgång 96p. Men jag vet också att det är ett speciellt vin. Frågan är således hur speciellt det är?

Ja, vinet är verkligen speciellt och det liknar inget annat Chateaunef-du-Pape vin som jag druckit tidigare. Färgen är mörkröd, violett mot svart. Doft och smak går mot lakrits, 70% mörk choklad, kryddor, örter med inslag av frukt och bär såsom skogsbär, plommon, fikon och dadlar. Det ger ifrån sig en hel del hetta och en lång skön eftersmak.

Detta är ett vin som breddar och fördjupar ens smakupplevelse och som tar en till nya nivåer. Vissa viner kräver lite mer av din uppmärksamhet, din tid och ditt fokus. Detta är ett sådant vin. Det skall bli intressant att följa detta vin under de närmaste åren och känna hur man efterhand utvecklar upplevelsen av det och dess speciella smak.

Kan någon ge ett bra tips på vad man kan äta till detta vin?

Vinet finns här på Systembolaget och kostar 479 kr.

2004 Domenico Clerico Barolo Percristina

Som en blixt från en klar himmel, iallafall för mig, dök detta vin upp på Systembolaget. Jag har inte sett det tidigare på Systembolaget. Däremot har jag läst en hel del om det. Det är Domenico Clerico's Barolo Percristina från 2004. Vi är i Piemonte i Italien och druvan är nebbiolo. Detta vin får överlag höga betyg och kostar också därefter. Är det då så bra som "experterna" säger?

Färgen är lysande i nyanser av bärnsten, brons, mörkrött och svart. Det finns en klarhet och färgrikedom som jag sällan har sett i ett vin tidigare. Ljuvligt att bara titta på. Man sitter och vänder och vrider på glaset med ett litet leende på läpparna.

Doften är tydlig och går mot plommon, fikon och russin hållet. Här finns också bränt trä eller rostat ekfat men inget som stör alls. För en som mig som inte har någon vidare erfarenhet av att dricka lagrade viner så är detta precis det man vill uppleva före första klunken. Den där mognadskänslan i nebbiolo druvan som ger upphov till nya, djupare dofter och utseende. En klarhet och tydlighet som inger respekt. Du kan nästan se komplexiteten. Om jag hade sysslat med ädelstenar så hade detta vin symboliserat en exotisk och vacker dyrgrip som glänser och glittrar något mer än vanliga ädelstenar.

I munnen möts man av ett mycket friskt, hett och välbalanserat vin som innehåller smaker av plommon, russin, svarta vinbär samt coca-cola flaskgodis som man ofta köper i lösvikt. Där finns en underbar lång finish i upplevelsen. Vinet stärks ju mer man dricker av det under kvällen. Det är kraftfullt och komplext men samtidigt underbart silkeslent. Efterhand dyker det upp daddlar, fikon, torkade frukter och choklad. Vinet räddar den här svenska semesterdagen som annars har gått i deprimerande grått och vått.

Detta vin andas klass rakt igenom och ger mersmak. Tummen upp med andra ord till producenten Domenico Clerico som lyckats mycket bra med balanserad sammansättning av smaker, dofter, djup och längd. Precis som man vill ha det. Roligt också att Systembolaget lyckats komma över en laddning av detta eftertraktade vin.

Vinet finns fortfarande här på Systembolaget när detta skrivs.